En tjej man vill ha i laget
Att vara ny på något är en sak. Att vara ny och känna utanförskap är en helt annan. Anna Johansson har både känt sig uppskattad för sitt hårda slit och kamratskap, men samtidigt också exkluderad i sitt idrottsliv på andra sidan Atlanten. Idag tar hon erfarenheten med sig in i sitt mäklarlag på kontoret i Upplands-Väsby och jobbar lika aktivt med att själv ta plats som att låta andra ta plats. En tjej man vill ha i sitt lag, helt enkelt.
Anna Johansson
FastighetsmäklareVerksam elitidrott
AIK 1990 – 2002 (9 säsonger) / Allsvenskan 1993 - 1994 / U20 landslaget 1996 - 1997Smeknamn
Anna “Johanski” JohanssonEgenskap
Uthållig och inkluderandeVad var ditt mål som idrottare?
Att ta en plats i startelvan på högsta nivå. Då fanns inte samma möjligheter som idag att faktiskt ha idrotten som yrke
Vad är du mest stolt över i din idrottskarriär?
Det finns två händelser som sticker ut; den första var när jag blev kontaktad av en agentscout som sett mig spela och erbjöd fotbollsstipendium på College i USA. Och den andra är när förbundskaptenen ringde från U20 och frågade om jag hade giltigt pass för att kunna spela turnering utomlands.
Vad har dessa händelser betytt för dig i din roll som mäklare?
Tror det finns en stark koppling till att bli utvald. Jag blev klar som mäklare 2023 så jag är fortfarande ganska ny och är van vid att “sitta på bänken”, göra mitt jobb för att så småningom ta en plats i startelvan. Jag är van vid att få “nej”, vilket är detsamma som att förlora matcher. Det har hjälpt mig att vara grymt uthållig när det är tufft och motgångarna avlöser varandra, vilket är direkt användbart i mitt yrke idag.
Vad är din viktigaste lärdom från att ha levt som svensk, kvinnlig idrottare i USA?
Utanförskapet. Det var otroligt spännande och givande på många sätt men den tuffaste insikten var känslan av att inte “höra till”. Jag bodde på ett baptist College i södra Georgia med många olika kulturer, och jag kände tydligt att de inte hälsade på mig. Jag var exkluderad. Den känslan gör ont, och det har lärt mig att alltid försöka inkludera människor jag möter, och tänker aktivt på det.
Hur kom du på att du ville bli mäklare?
Det är ett yrke som jag har tänkt på flera gånger under min tid som konsult inom infrastrukturprojekt. Under pandemin slog jag till och kontaktade FEI där jag ansökte till uppdragsutbildningen som jag finansierade via eget bolag. Det var en perfekt kombination att studera och driva konsultuppdrag samtidigt.
Vilka likheter ser du mellan att vara en elitidrottare och en mäklare?
Att man behöver ha en hög lägsta nivå. Det är svårt att vara jämn i sina leveranser, men när du är som lägst behöver du vara bra. Annars tar du ingen plats i laget som idrottare, och du tar inga marknadsandelar som mäklare. Det finns en tydlig ’försäsong’ där man tränar och sliter, sedan blir det skarpt läge och tävlingen drar igång med att jaga poäng i tabellen.
Varför valde du LF?
Jag gick i samma grundskola som en av mina franchisetagare, Teresa, och vi har haft kontakt länge och jag kände att jag vill prova på praktik på hennes kontor. Gänget här i Upplands Väsby är så bra och jag har möjligheter att växa och siktar mot partner.
Vad vill du skicka med ut i mäklarvärlden?
Tänk på att varje gång du möter en människa; kund eller kollega, så kan du antingen välja att ta in den i samtalet eller hålla den utanför. Lyssna, eller prata själv. Och att ditt val påverkar din arbetsplats och dina affärer. Jag väljer alltid att inkludera både kollegor och kunder och gör allt för att förstå vad de har för behov för att vi ska ro affären i land. När du går in i möten försök att vara helt ”blank”, det vill säga fördomsfri, de hårda delarna kan alla mäklare, satsa mer på de mjuka och lägg extra mycket fokus på människan bakom försäljningen. Då blir du en vinnande mäklare med gott rykte och återkommande kunder.